lördag 23 mars 2013

Jakobstad! Nu är de här!

Nu är det så roligt att jobba! För de nya produkterna har kommit!!!!

Lill-chefen och jag fick hämta de sista produkterna från tryckeriet igår, och jag bara packade och packade! (förlåt Tobias..) Och de är såå fina! Men utan Terese Bast hade det blivit pannkaka, men nu finns hon ju så det blev bra!

Här kommer bilder på blocken, pennorna och klistermärkena. Pinsen är ännu inte fotograferade ännu.





Klistermärkena har vit bakgrund, men datorn ville att de skulle vara grå av nån anledning...

Man kan köpa dem en och en, eller penna och block i samma förpackning. Än så länge så får man komma till gårdsbutiken på Rosengrensvägen för att få dem, bara att ringa före så att jag är på plats, min nummer är: 050-518 4821.

Jag kommer att ha dem på Active expo mässan, och då kommer det ju naturligtvis att finnas trevliga erbjudanden på dem, lotteri, och även en och annan nyhet ännu!

Nu får den lilla staden, med det stora hjärtat äntligen souvenirer!



PS. Har du butik, och är intresserad av produkterna, så ring eller meila mig, så får du prislistan! office@frokenrosengren.com  -  050- 518 4821



fredag 22 mars 2013

Måla, måla hela världen....

...lilla mamma. Visst går den så, den gamla sången? Och ja, mamma målar, inte hela värden, men min värld. Och den är ju lite annorlunda än många andras, konstaterade lill-chefen härom dagen. Han började prata på om julklappar, och då sa jag att det är nog ganska länge kvar till jul, vännen. Men då säger det lilla livet: Men det är ju snart påsk, och då blir det ju jul igen! 

Man hör ju sina egna ord ibland. Och, ja, jag brukar säga så. Och ja, det stämmer. I min värld. Eftersom jag skall ha julkollektionen färdig innan jag far på semester, så brukar tiden efter påsk vara lagom att börja fundera på lite juligare teman. Rubbat, jag vet, men man blir van.

Men besvikelsen var hyfsat stor när jag förklarat skillnaden mellan min värld och andras. Stackarn.

Men måleriet. Min livskamrat blev på strålande humör av olika orsaker på lördagen, (förra veckan), och gick glatt med på att utrymma sovrummet och låta mig måla golvet! Mirakel sker även i påsk tid kan man ju säga. Sagt och gjort, rummet tömdes i ett huj, och golvet tvättades, nästan efter alla konstens regler. Man måste smida medan järnet är varmt, och då kan man ju inte hänga upp sig på allt för små detaljer....

Två varv på lördagen....



...och ett varv på söndagen, klart! Vatten baserad golvfärg är guld värd! Betolux akva, ett av världens åtta underverk! Alla skavanker har nu samma färg, och glänser lagom när solen tittar in!

På söndagen fortsatte framgångarna, och jag fick min livskamrat att hänga upp min stora fönstertavla, och diverse andra grejer utan knot (!).


Och så var världen en lite vackrare plats igen! 



Regnbågens magi...

... den är speciell för mig. För på Regnbågen jobbar ju de mest underbara människor. Och det är alltid lika roligt att komma dit, om det då bara är för att hälsa på, eller föra / hämta Tobias - jobb, eller för att vikariera.

Och förra veckan vikarierade jag fyra dagar där, och de hade mig minsann att gnugga mina små grå. Och det är ju hälsosamt att gnugga dem emellan, så att de inte blir lata och slöa på heltid. Jag som jobbar mycket på rutin, sen när jag väl har mina kollektioner färdiga, så de små grå behöver ruskas om lite ibland.

Jag är ju, som vissa vet, och andra inte, utbildad inom vävning. Jag väver inte själv, av olika anledningar, bland annat för att min vävstol bor hos Lepplax martha förening, och för att jag inte har tid eller behov av att väva själv. Men mina vävkunskaper kommer väl till pass när jag får jobba med fröken S, som ju väver på heltid. Som nyutexaminerad så jobbade jag ju nästan tre år, till och från, på Regnbågen, och har nu de senaste åren hoppat in lite vid behov, och det är alltid lika roligt att få hänga med Fröken S i hennes vävsal.

Denna gång så hade de på gång en pappersväv, men den får ni se bilder av en annan gång, men vi bommade på, och jag räknade och ritade ut solvnotan, och allt annat som behöver göras. Och de små grå jobbade flitigt. ;)

Men veckans intressantaste projekt var Pippi - mattan! De hade börjat fundera om man kunde väva Pippi mattor, då inte med Pippi som bild, utan med hennes berömda tröjmönster. Hm, tänkte jag. Och gnuggade de små grå framför Google en stund. Och konstaterade att det inte finns speciellt många sådana mattor överhuvudtaget, vilket ju i sig är ganska intressant.

Och efter en hel del om knytning av trampor och diverse provningar, så blev det så här: 



Jag vet att det inte är direkt klassiska Pippi färger, men det kommer att komma. Det här var en färgskala som  är specialbeställd, och som vi glatt konstaterade, så skulle nog inte Pippi själv ta färgvalet så hårt, för hennes färgsinne var / är ju, ja, ganska färgglatt....

Nu är ju väven solvad på fyra skaft, så jag hade inte mer att jobba med, men det kan hända att jag kommer att lägga till två här under våren, eftersom jag kommer att vara på jobb där lite nu som då under våren och försommaren. Och det betyder att vi får längre hopp, och det ger tydligare ränder. Produkt utveckling på hög nivå!

Vävstolar är roliga att jobba med, då när man har koll på vad man gör. Största problemet med dem är ju att de är bökiga att klättra in och ut ur. Och när man väl har kommit in och fått ner rumpan, så har man ju glömt något, eller så är kaffet klart, och man får kämpa sig ut tillbaka.

Pippi mönstret och tramporna är ju inte så invecklade när allt kommer omkring, men det kräver lite fotarbete och tungan rätt i mun på väverskan innan rutinen sitter, men omöjligt är det inte. Och jag väntar med spänning på mattan i mera "riktiga" färger!





onsdag 13 mars 2013

Att vara snäll mot sig själv.

Jag har en kompis som en gång här före julen sa: Varför kan man inte vara lite snäll mot sig själv? Och den frågan har lämnat att snurra hos mig ända sedan dess. 

Som företagare är man ju 24/7 på jobb. Som småföretagare, och speciellt ensamföretagare är man ju 24/8 på  jobb ibland, eftersom man är ju allt mellan VD och städare, man är ju inköpare, försäljare, tillverkare, packare, utställare, designer, fotograf, marknadsföringsansvarig, och bildredigerare. Och allt annat som jag inte nu kommer på på rak arm. Dessutom skall man ju lotsa sin familj genom vardagen. 

Men vi knegar på, och de bra dagarna så säger vi glatt att det är en underbar utmaning! Och de sämre dagarna så säger vi ganska lite, men jobbar på. Missförstå mig rätt,  jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta. Det vi gör är inte arbete, det är en livsstil. Och vi har fördelar som man inte har på ett "vanligt" jobb. För där får man inte sitta vid en sprakande kakelugn och packa vackra saker, medan man dricker en kopp med te. Men det får jag. Och ytterst sällan får man sitta på terassen en solig eftermiddag på våren/sommaren och dekorera kransar, men det får jag. Till exempel.

Men nu, snart ett halvt år senare så tänkte jag prova på att vara snäll med mig själv. Att inte driva sig till maxprestation varje dag. Att kunna sätta sig ner och säga: Jag har ledigt. Jag gör inget arbete idag. Jag tillåter mig att ta mig tid för att göra något för mig själv. Och pudelns kärna i detta är just orden FÖR MIG SJÄLV. Inte för familjen, inte för man och eller barn. De gör man nog saker för i alla fall så att det räcker.


Nå, nu har jag testat två gånger. Första gången så tog jag en tupplur. Gudomligt skönt. Jag var som en ny människa på kvällen, och sov som ett barn på natten. 

Andra gången så fixade jag och trixade här hemma för mig själv, redde upp lite problemhörn, bytte ut lite blommor, torkade lite (läs mycket) damm, och njöt av vårt vackra hem som kom fram under alla fingermärken på glasdörrar och andra ytor. Jag målade en stol som väntat på ny färg sedan hösten, och har fått en bra början på ett specialprojekt som skall komma på väggen i vårt sovrum. Och njöt. Och lyssnade på musik. Och min familj tog det bra, de nojsade på med sitt, och jag med mitt. 

Jag brukar ju säga att är mamma nöjd är alla nöjda, och det är sant!

Så då är frågan: Varför är man inte lite snäll mot sig själv? För det är ju det som skall göra att vi orkar med allt och alla andra.





onsdag 6 mars 2013

Faith hope and charity. Och Active Expo.

Visst låter det som en stålande kombination? Tycker jag i alla fall, och slog på stort och bokade plats nummer 4 på wellnestorget på Active expo mässan som går av stapeln 6-7 april. I Tellushallen i Jakobstad.

Jag hade tänkt hoppa om den, mässan alltså, eftersom det är en "mellan" tid, påsken har just varit och sommaren går inte att greppa ännu. så jag visste inte vad jag skulle hitta på som tema. Men sen hjälpte ödet till en aning, och Terese Bast..., och nu kommer Fröken Rosengren att ställa ut band och pynt sortimentet, bland annat för att påminna stadsborna och nejdens folk om att man kan få köpa underbara band och spetsar här i stan, bara man vet vart man skall komma. Jag kan inte börja med fantastiska öppet hållningstider, jag finns inte på A-stråket ( gågatan ) här i stan, men man kan komma nästan när som helst, vardag som söndag, bara man ringer före! Och för att visa att jag har ett utbud som inte är fy skam direkt. ;)

Det var tema nummer 1. Tema nummer 2 är våra kära tro hoppare! Halva montern kommer att fyllas till bredden med gamla godingar, naturligtvis, och håll i er nu! Ett smakprov på ett helt nytt koncept för Fröken Rosengren! Det kommer att komma produkter med ett helt nytt och specialritat mönster, som är tänkt att skall passa som "tuliaisia" det vill säga smågåvor när man far och gästar folk, och när folk, turister, gästar oss!



Bilden visar ju en gammal goding och de kommer ju att finnas med i sortimentet, naturligtvis, och det är meningen att det, nu kan jag inte lova på heder och samvete att det alltid skall finnas, men för det mesta, skall de finnas åtminstone vid Hantverkarboden och vid Sunds trädgårdscenter. Vid  Sunds så kommer också den nya serien att säljas i min hylla, hyllan flyttar runt lite, men den finns nog alltid där!

Men som sagt! Nyheter på kommande första helgen i april!