Mera life in the garden!

Jag har nu upptäckt, och börjat bli god vän med min stora kamera! Och jisses vad jag gillar den! Det betyder att ni får se blommor (just nu) i massor! Men nu har jag börjat förstå min vän Ingelas tjusning i blommornas kärleksliv! Kolla gärna även hennes webshop Gunnarsberga !

Men nu till mina blommor!

I`m in love!

Jag visste ju att jag hade planterat rosa tulpaner! 

Jag väntar på skörd, inte nattfrost....

Sist och minst. Min vinranka. Men det finns liv! Och vi börjar vänta på frodigheten. Igen. Suck.

Det verkar vara tufft att vara vinranka här i Fröken Rosengrens trädgård.

Vi väntar, och göder. Och tittar på det som frodas!

Teknikens underbara (?) värld.

Jag har införskaffat mig en ny leksak. En Ipad. Den är säkert jättekul, sen när jag har lärt mig hantera den. Är det någon här som vet hur man beter sig med en padda, så hör av er, jag tar all hjälp jag kan få!

Men så mycket vet jag att vår gamla dator inte har lika bra bildskärm.... Herrejessus, mina bilder ser superfina ut i paddan, och jag skall inte klaga nämvärt på dem mer. Men håll i minnet att jag inte är proffsfotograf, och har lägre krav än den genomsnittliga fotografen. Men det räcker bra åt mig!

Så långt bra teknik. Dålig teknik, är för mig bland annat spam. Blä och elände säger jag. Hur får man slut på det? Nån som vet? Hjälp...

Det blev ett kort och hjälpsökande inlägg det här. Hjälp.

Bara två bilder till:

Måste bara lägga in två blommor till!

Och här kommer en av mina favoriter! 

Jag bara älskar. Varje vår. 

Suck.Vad fint.

I Fröken Rosengrens trädgård...

.... behövs inga regnkläder eller gummistövlar eller mössor! Nu bara njuter vi av värme, blommor och färger! Jag bara kände att nu skall kameran laddas, och det här blev en del av dagens skörd:

Här i Fröken Rosengrens trädgård så blommar häggen som aldrig förr! 

Den slog ut en natt, och nu är den vit som snö!

Prinsen väntar på sin prinsessa!

Sol.

 Jag har tydligen fallit för gult och orange redan i höstas....? Jag trodde, på allvar, att jag satt vita och lila tulpaner. Men alla utom två, är just det, gula och orange. Och på flera ställen i min trädgård.

Hmm.

Men det stör mig inte nämnvärt, eftersom jag, nu i vår, bara ääälskar gult och orange, så vilken tur för mig!

Och bara jag får min terass färdig, så kommer ni att få se mera gult och naturligtvis orange!

Ha en underbar helg och bara njuuut!

Nära naturen.

Min livskamrat får ibland för sig att han skall ut i skogen, och lill-chefen är vanligtvis med på noterna. Även jag hänger med ibland. Nu låter det ju som om han skulle vandra dagar i fjällen, men så är inte fallet, utan de brukar traska över järnvägen och ta sig in en bit i skogen till det gamla järnvägsspåret. Men som lill-chefen sade idag, när han och jag skulle göra samma tur idag igen; "mamma, det här är en magisk skog", och när vi svängt in i "gamla skogen" ; "den här skogen, mamma, är ännu mera magisk"!

Och naturligtvis, så har ungen rätt. Det är bara det att man som vuxen vill glömma bort att skogsplätten som finns runt hörnet är magisk. För när man tar sig tid att faktiskt se skogen bland träden, eller hur de brukar säga, så är den full av magiska mönster och färger.

Jag är ingen naturfotograf, men jag skulle gärna vara det. Att faktiskt få fångat på bild allt det där vackra som jag ser. Idag så ville lill-chefen göra en tur till in i sin magiska skog, och jag tog stora kameran med. Det blev inte så bra, åtminstone inte som jag ville ha det, men jag minns den sköna fuktiga doften, efter tvådagars regn, när jag ser de här bilderna. Och de magiska färgerna som kommer fram när allt är fuktigt.

De vackra skalen som ekorrarna lämnat efter sig.

Vatten och barn, en oslagbar kombination. 

Hur skulle vi klara oss utan regnkläder och gummistövlar?

Att ett litet dike, med en liten bro, i sin enkelhet, kan vara så intressant!

Jag älskar charmen i hur naturen tar tillbaka det som man låtit vara orört en längre tid.

Och att den gör det med en elegans, och symmetri, det gör det bara bättre.

Andra barn har också haft magiska stunder här.

Vem vinner?

Rufsigt och vackert efter regn.

Och nu säger jag go´natt!

Dolly, Stina och en och annan burk.

Gamla skatter och nya, det är vad Dolly, Stina och en och annan burk är. Jag försöker hålla mig på den smala vägen, och inte börja med huvudlösa projekt (förra inlägget) och det går hyfsat, kan jag nog säga. Så jag har börjat städa lite i verkstan. Idag, så hade jag en stund över, och dök in i ett par hyllor, vars innehåll snällt hållits bakom ett gardin. Och konstigt nog så fann jag både skatter och skräp... Mest skräp, men även en del av mina rötter (de kan finnas finnas bakom ett gardin) och en påse skatter. 

Rötterna bestod av gamla fotoalbum och mina gamla skolhäften som kommit hit, när min pappas hus tömdes för fyra år sen. Jag hade inte tid i dag att börja läsa vad kreativa lilla jag hade författat ihop för X antal år sen, men de är nu snyggare buntade i alla fall, och jag minns var de finns....

Skräpet är var skräpet hör hemma, i sopkorgen.

Skatterna! De bestod av ett impulsköp för ett par år sen i Ekenäs, på min favoritloppis, en köp och försäljnings firma, där man kan hitta allt mellan himmel och jord! Underbart ställe, men jag minns aldrig vad det heter, men min syster hittar dit. Och det är huvudsaken, för mig!

Skatten:

Dolly och Stina, två underbara gamla "ko skyltar"!

Det fanns (finns) en tredje, Lotta, men min ena kära systerdotter heter så, och hon fick den.

Behöver jag säga vad min livskamrat sade när han såg dem? 

Nej, jag antar att de flesta vet....

Jag var tvungen att fara ut på lite ärenden idag, och kom på att jag inte varit till Retro på evigheter, tror nog att jag bara varit en gång tidigare, men i alla fall. Så jag vände in där och då fastnade jag för dessa burkar! Visst är de söta! Och de har ju en tydlig mommo stil, så vad är mera passande än att de får varsin pelargon! Nu har jag bara en pelargon, men det är ju enkelt åtgärdat! Kanske imorgon....

Sötisar!

Och min livskamrat sade ju naturligt vis: De där behövde vi verkligen, älskling!

Kanske det var om nånting annat han sade det.....?

Inredning och min målade trappa.

Inredning. Jag vill inreda min verkstad på nytt. Jag vill kasta ut allt och börja på nytt. Jag kan inte göra det. Det är sällan man kan göra något så drastiskt. Men jag borde städa. 

Varför jag vill inreda den på nytt? För att jag hörde om en möjlighet att komma över de mest opraktiska skåp som finns. Omklädningsskåp av plåt, i orange. Och jag vill ha, vill ha, vill ha!!!! Men jag vet att jag inte behöver..... Men just nu suckar ängeln med horn på en axeln över hur häftigt det skulle vara, medan den med glorian på sned, på andra axeln, förtvivlat försöker få mig att förstå att underverk skulle ske om jag bara skulle reda upp i de hyllor som jag redan har. De för en mycket, mycket ojämn kamp.

Men vita väggar och en rad med oranga plåtskåp skulle vara coolt! Och jag skulle, innerst inne, vilja vara lite, lite cool... Sunt förnuft mot galna inrednings idéer. Vem vinner? Jag skulle ju kunna städa medan de onda och de goda kämpar mot varandra....

Men lugn och fin inredning kan jag bjuda på. Och färdig. Min trappa inne i Fröken Rosengrens hus:

.

Före,

en sliten, men charmig 90-åring.

Efter,

en nymålad skönhet! 

Två steg mörkare än de andra golven, för den ljusa färgen blev så blek mot de vita väggarna.

Väggord att läsa medan man trappar upp. 

De handlar kanske mera om en inre resa, men förflyttning som förflyttning. 

Om inte annat, så var färgen på dem perfekt! 

Gå inte alltid dit vägen leder

gå istället där ingen väg finns

och lämna spår

Ha en trevlig helg!