Ja.
Jag har skrivit det här förr, och skriver det igen.
En liten, liten del av min själ väntar på snön.
Trots att rosorna ännu blommar, nyponen rodnar, nattfrosten nästan lyser med sin frånvaro.
Varför?
För att då lägger sig lugnet över mig och mitt hus.
Jag behöver inte känna att jag borde kratta, göra trädgårdsarbete, vara effektiv.
Utan snön har lagt sig som ett täcke över alla måsten.
Första morgonen i en vit värld är skön.
Andra, tredje och hundrafjärde, de lämnar jag bort idag.
Med första snön kommer också den ordentliga insikten om att julen är på kommande.
Men, om du varit in via oss i butiken, vet kanske att jag pratar vitt och brett om hur många dagar det är kvar till julafton, kan väl gissa att den kommer att ta även mig med överraskning, trots att jag låtsas ha stenkoll på läget just nu. ;)
Knit faster - X-mas is coming!
Den texten bjuder jag på i skyltfönstret just nu...
Men nu borde vi njuta av de sista bären, rosorna, löven, innan vädret bäddar ner dem.
Vi borde stanna upp, ta en titt, ett djupare andetag, och leva här och nu.
Jag skall försöka göra det imorgon.
En halv minut räcker, tror jag. För att bryta vardagen.
Och se skönheten i hösten.
