onsdag 11 november 2015

326 stycken stickade plagg...

... har levererats vidare för att få nya hem! 

Alltså, 237 stycken HANDSTICKADE plagg, 
allt från de minsta babysockor, till stooora herrsockor, sjalar, babyfiltar, långa halsdukar och till och med en barntröja!

Jag säger ödmjukt tack till alla härliga stickare! Ni visar att det finns värme, medmänsklighet och en godhet utan like här i vår nejd. 

Och för att ännu en gång förtydliga att vi inte gör skillnad på folk, utan att vi också tänker på dem som redan bor här, så har 176 plagg donerats till flyktingförläggningen i Jakobstad och 150 st till Diakonin här i Jakobstad, där det delas mellan den svenska och finska sidan efter behov.
 


En regnig kväll började jag sortera...


 ... och plocka...


... högarna växte, och växte...


... en hälsning kom emot...


... bordet blev fullt, och sammanlagt for det 4 kassar och en låda med stickat till flyktingförläggningen i Jakobstad.

När jag kom dit, så var där en familj med två flickor, och de hade inga vantar, så de fick välja vilka de ville ha. Den större flickan valde nog, noga, lila skulle de vara. Hon hittade också en rolig "snöbolls mössa", och jag hjälpte henne att hitta ett par lila sockor. 

Jag tror nog att allt tas emot, och används med glädje. Och jag hoppas att stickarnas omtanke, som finns i varje maska, hjälper mottagarna att återfå tron på mänskligheten.
Vi är många som gärna delar vårt trygga land med dem. Men också som hoppas att de nån gång kan återvända hem till sina rötter, och återse resten av sina familjer. Men till dess så kan vi ge dem lite trygg vardag, eller hur? Och varma fötter.

Nu till diakonins första leverans:

150 halsdukar!

 
De hade ett litet krux. Eller många långa. Hon, ja EN givare, hade stickat sig genom en jobbig tid i livet, och hon mår bra idag, men hon fäste inte en endaste tråd...

Men rådiga diakonissor tog hand om säckarna, glatt, tacksamt och leende, och sade:
 Inga problem! Det fixar sig!
Och så småningen om så kommer de här långa, längre, längsta halsdukarna att värma 150 nackar här i Jakobstads trakten!

Och om du som tillverkat dessa 150 härligheter, läser det här, så kom via Marks & Rosengren, vi har något åt dig!


Det tar inte slut här.
Det kommer mera!
Jag har igen säckvis i garaget, jag har bakluckan full, bara idag har det kommit två påsar med stickat.

Och behov finns.
Hälsningar från flyktingförläggningen är att vantar och mössor behövs! Och herr sockor.
Diakonin samma sak, samt vackert och varmt åt mammor, i form av halsdukar och sjalar till jul.

Garn behövs också!
Stickarna gillar restgarner! Och de skapar vackra saker av små nystan.

Så vi fortsätter.



tisdag 10 november 2015

A moment.

Ett litet ett, tog jag.
Jag har haft en ledig dag idag. Tisdag är min och lillebrors lediga dag.
Och ja, idag kände jag av att jag var ledig. En skön känsla. Kort och flyktig, men skön.

Jag har varit närvarande för min yngsta son. Sett honom, njutit av honom, och han har bland annat sagt ordet lastbil idag! Och när han sov dagsömn så jag har hunnit prata i telefon med två vänner, jag har hunnit ta några produktbilder, och några naturbilder, tvätta en tvättmaskin med kläder, hunnit hänga upp dem inom hygglig tid, dvs före kl tio på kvällen, jag har rett upp diskbänken en gång, och när jag tänkte att nu hinner jag ta ihop med mina köksfönster, och stod och valde, tvätta rutorna eller stryka gardinerna, så vaknade lillebror.
Eftermiddagen for i sus och dus med två barn, matlagning och den stora förd på kalas. Och nu tar jag en moment till, och gör något ganska "onödigt", jag  redovisar för min dag på internet. :) 

Varför? 
För att det är stort för mig att känna att jag har varit LEDIG. 
Att jag har haft stunder av total ledighet. 





Vi har haft en grå dag här i Jakobstad. Fuktig. En dag då det är lätt att andas, lagom sval.
En, ja, ganska konstig november dag.






En vacker dag.




Skulle sommaren ha varit som i fjol, så skulle vi ha ätit egna vindruvor...

Men nu njuter jag bara av färgerna som är kvar.
Bra så.