Kom att tänka på att nån, för jag vet att nån läser min blogg...., kanske undrar om man kommit fel. Skulle ju till Mystorpet, och är nu hemma hos nån Rosengren. Förvirrande. Ja visst! Även för mig. Men ganska enkelt ändå. Samma firma, samma person, nytt år, nytt namn. 1+1=3. Som alltid, enkel matematik.
Jag har nu under slutet av förra året (senaste veckorna) rannsakat mitt inre, och insett att jag inte vill ha två bloggar. Så jag bantade ihop två till en på detta vis, genom att byta rubrik här hos Torpet. Och tänk, jag kom nästan på idén själv, vilket gör mig ganska stolt, och tydligen lite utvilad också. Men inte så utvilad att jag har kreativitet till två bloggar, så jag har nu länkat från shoppen hit istället för dit, och tror hårt på denna ljusa idé.
Men ännu så kan jag titulera mig julledig. Och det innebär att jag njuter och tillbringar kvalitet- och kvantitets tid med lill-chefen, och läser just nu Mark Levengood. Och skrattar. Åt både lill-chefen och Mark. Och Marks mamma. Varför har ingen berättat att fyra-åringar är så lyckade varelser? Mark och hans mamma är en annan historia, för jag tror att nån försökt säga något om dem, men jag har inte tagit dem på orden förrän den här hösten.
Jag bara älskar historierna där hans mamma medverkar, hon verkar vara en härlig kvinna. Och han återger henne med sådan humor, att jag skrattar så tårarna rinner. Jag hoppas att jag kommer att kunna bli lite så nån dag. Men jag vill inte börja röka. Har du inte läst hans böcker: Gör det! Nu skall jag återgå till Marks värld i Hjärtat får inga rynkor. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar