Nå, nu har jag testat på virus och bactus. Och överlevt, eller känner att livet sakta, sakta återvänder till mig. Denna flunssa var något i hästväg.
Men det betyder att jag inte riktigt hann med påsken i år. Påskharen kom först på söndagen, då den hostande smög sig kring vårt hus med hög feber, och halvhjärtat gömde påskägg. Men den kom i alla fall och lill-chefen var lycklig. Och det är huvudsaken här på Rosengrensbacken. Mor i huset blev dock utan pasha, men min livskamrat och lill-chefen fick en hotellfrukost på påsklördagen i stället, eftersom jag hann boka badhotell åt oss, och även fara dit innan jag däckade med hög feber. Men jag tänkte bjuda på lite påskblommor så här i efterskott.
Här ser man lite, lite av en påskduk, som min vän Theresia, har broderat. Jag var stödperson åt henne i många år, men hon gick hastigt och oväntat bort förra vintern. Men det känns bra att kunna ta fram av hennes dukar, och minnas. Theresia, jag saknar dig!
Lill-chefen och jag plumsade genom tjock snö, med relativt tunn skare, för att hitta påskris en eftermiddag. Det är länge sen vi haft så roligt! Ja, om nån såg oss, så bjuder vi på det, för det måste ha varit en syn för gudarna. Men vad skall man göra? Skall det vara påskris, så skall det. Snö eller inte. Och videkissor blandat med orange och gult, känns klassiskt, och lila, det är bara vackert tycker jag. Och är inte lila en kyrklig påskfärg?
Nå, nu tar vi nya tag, i väntan på våren och värmen! Ha en bra helg allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar