Idag skall jag göra något ovanligt. Jag skall bejaka min sjukdom, och gå och lägga mig en stund. Jag brukar annars bli sjuk när jag inte har tid att vara sjuk, så jag gnor på som vanligt ändå. Men idag skall jag krypa under täcket en stund, och tycka synd om mig själv, som har feber.
I "mitt förra liv" som frisör, så blev jag ju tränad till att alltid vara på jobb, det fanns bara tre orsaker till att vara borta från jobbet: maginfluensa, brutna ben och koma/död. Allt mindre än det, så var det bara att pallra sig iväg till jobbet, och försöka ha en hygglig balans på burana intaget, så att frossbrytningarna hölls under kontroll. Tuffa tider, kanske nån tänker, men som mamma så gäller ungeför samma villkor, bara det att arbetstiden är lite längre, och man lever på hoppet att lill-chefen somnar tidigt...
Men nu idag så skall jag njuta av kommunal dagvård, och krypa till kojs, och hoppas att jag överlever! No´natt, som lill-chefen säger! Återkommer när livskraften återvänt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar