fredag 23 maj 2014

Kärleken till ett barn...

... gör mig ödmjuk inför livets storhet. 

Den 14.5 blev vår lillebror en av fem (!) blåa prickar på Jakobstads BB:s vägg almanacka.


Att någon så liten, kan ge så mycket, gör mig också ödmjuk, att ett iip, och ett knarr kan få hjärtat att svämma över av kärlek, gör mig också ödmjuk. 

Att den baby-mörkblå blicken kan se rakt in i min själ, gör mig också ödmjuk.

Att detta lilla barn kan vara något så här stort,
gör mig ödmjuk.

Tack för att jag får uppleva detta en gång till.


onsdag 7 maj 2014

När slår häggen ut i år?

För sex år sen, 2008, så var jag till och med lite rundare än nu, och då slog häggen ut natten mellan 11 och 12 maj. Det minns jag som igår av den sorgliga orsaken, för min pappa dog 12 maj, och när jag kom hem för att sova några timmar, natten före, så var hela trädet vitt som snö. Och jag satt på terrassens kant en stund och tittade på den, och kände den fantastiska doften.


I år så ser knopparna ut så här just nu. 
Men med denna kyliga vind, så tror jag inte att de hinner slå ut till nästa vecka.


 Men då, för sex år sedan så var våren också tidig.
 Men då vi hade många mycket varma dagar, och växterna hann mycket längre då. 

Men fördelen nu, är ju att man hinner vänta, och längta, och njuta mera, när det inte går så fort. 

Men tråkigt att pressa in sig i trånga vinterrockar är det, kan jag erkänna.

Får se när min vita dröm slår ut!




Glädjens dag!

Kom och gick, men glädjen består! Speciellt varje gång min blick nuddar vid våra nya fönster! Gamla fönster, gamla glas, hantverkarkunskap från förr, i all ära, men när de vill ramla ur karmarna bara för att man tittar snett på dem, så då måste man göra ett val. Vi valde nytt. Och jag som hade kört valkampanjen, ångrade mig nu som då, jag våndades lite över att överge det genuina, men efter några timmar, och speciellt efter att ha börjat tvätta dem, så har jag inte ångrat mitt val en sekund!

Nyckelordet är enkelt! 

Enkelt att öppna, tvätta och se ut, framför allt!

Varje morgon ännu så blir jag förvånad när jag öppnar sovrumsdörren och ser ut genom ett blankt fönster i övre hallen! Speciellt nu när vi ännu har minusgrader varje natt! För de gamla rutorna frös ju igen, och var så daskiga att morgonsolen dämpades till ett minimun. Men nu skiner solen så starkt att man skulle behöva solglasögon inomhus!


Trött, sliten "charm".


Jag kan inte sätta ord på hur det kändes när mitt kök var i detta stadie.


 Inte varje dag, som jag har arbetsklädda män, med skor på, på min köksbänk...


Men så blev slutresultatet! 
Vita blänkande fönster, men minsann vita, lite bredare foderbräder.
Nu väntar jag på att min livskamrat vill börja måla huset! 

(Och stenfoten... Den blåa färgen är ju bara... hemsk, jag vet, 
men det är inte jag som valt det, det är ett val nån annan gjorde för 35 år sen...)

Jag har ju med åren lärt mig att praktiskt, och enkelt i vardagen är bäst, så jag valde lite "fusk-spröjs" till de övre rutorna. Ja, jag vet, fusk, men de ger det lilla extra både inne och ute, och det är, just det ; enkelt när man (jag) skall tvätta mina rutor.

Vissa saker gav jag mig inte med, de fick inte lägga fönsterna jämt med insidan, och slå MDF-lister runt dem. Nej, nej. Men jag var tvungen att kompromissa lite, och för att få utsidan så tät som möjligt, så har vi nu "ute-smygar" på 3,5 cm. Insidan är 9,5 cm och jag har fått mina gammaldags lister tillbaka, och även snygga fönsterbräder på 15 cm. Min livskamrat tog det jobbet på sig, och gjorde det till och med mycket bättre och snyggare än jag hade önskat! Och vi har till och med alla fönster klara både inne och ute nu! Jag har bort ett gardin ännu, men om jag ger mig på det så kanske jag fixar det senast imorgon.

Men vad gjorde vi av de gamla fönsterna?  De har jag i gott förvar här på gården, och de snälla Tiivi-herrarna tog till och med lös karmarna i nedre våningen hela! Och jag har planer för dem, storslagna planer, men i mindre format! Men min kropp måste återgå till det normala innan jag kan börja på! Men snart, snart, snart!




måndag 5 maj 2014

Trasmattans nya fransar!

Nu visar jag en liten, liten del av mina kära skatter. Fars gamla sommarmattor. De är så vackra, enligt mig. De är inte så gamla som jag trodde till först, de lär vara vävda i början av 70-talet, i Kyrkslätt, av den enda dam som kunde väva rosengångs-mönstret. Jag har fem st olika i lager och de varvar jag med lite här och där i vårt hus. Två stycken långa rackare, som är likadana, har jag bredvid varandra i vardagsrummet på sommaren. I år så har jag till och med tråcklat ihop dem med lin garn, så att de inte åker ifrån varandra hela tiden. Och en annan sak som fascinerar mig är att ränderna passar nästan perfekt ihop!





Rosengång. Det är ett vackert mönster i sin enkelhet. 

Men tidens tand har nött på mina mattor, och fransarna har gjort sitt, 
och även ränningen i nedre kanten var mycket sliten.

Då kan man göra på tre sätt:

1. Leva med det.
2. Kanta med kantband.
3. Knyta nya fransar.


 Jag valde nummer tre.

 Då klipper man helt kallt av de resterande knutarna, och drar upp tills mönstret passar, längden på fransarna är bra, eller längden på hela mattan är bra!

 Det är även ett utmärkt sätt att korta av trasmattor på!



Och sedan knyter man nya fransar!
 Lite pill, men sedan håller det, ja, vild gissning, 20 - 30 år igen!


Kan man kalla det här ett husmorstips?

Nu har jag två i vardagsrummet och en i sovrummet. Nu kan sommaren komma!