A moment.

Ett litet ett, tog jag.

Jag har haft en ledig dag idag. Tisdag är min och lillebrors lediga dag.

Och ja, idag kände jag av att jag var ledig. En skön känsla. Kort och flyktig, men skön.

Jag har varit närvarande för min yngsta son. Sett honom, njutit av honom, och han har bland annat sagt ordet lastbil idag! Och när han sov dagsömn så jag har hunnit prata i telefon med två vänner, jag har hunnit ta några produktbilder, och några naturbilder, tvätta en tvättmaskin med kläder, hunnit hänga upp dem inom hygglig tid, dvs före kl tio på kvällen, jag har rett upp diskbänken en gång, och när jag tänkte att nu hinner jag ta ihop med mina köksfönster, och stod och valde, tvätta rutorna eller stryka gardinerna, så vaknade lillebror.

Eftermiddagen for i sus och dus med två barn, matlagning och den stora förd på kalas. Och nu tar jag en moment till, och gör något ganska "onödigt", jag  redovisar för min dag på internet. :) 

Varför? 

För att det är stort för mig att känna att jag har varit LEDIG. 

Att jag har haft stunder av total ledighet. 

Vi har haft en grå dag här i Jakobstad. Fuktig. En dag då det är lätt att andas, lagom sval.

En, ja, ganska konstig november dag.

En vacker dag.

Skulle sommaren ha varit som i fjol, så skulle vi ha ätit egna vindruvor...

Men nu njuter jag bara av färgerna som är kvar.

Bra så.

I väntan på snön.

Ja.

Jag har skrivit det här förr, och skriver det igen.

En liten, liten del av min själ väntar på snön.

 Trots att rosorna ännu blommar, nyponen rodnar, nattfrosten nästan lyser med sin frånvaro.

Varför?

För att då lägger sig lugnet över mig och mitt hus.

Jag behöver inte känna att jag borde kratta, göra trädgårdsarbete, vara effektiv.

Utan snön har lagt sig som ett täcke över alla måsten.

Första morgonen i en vit värld är skön.

Andra, tredje och hundrafjärde, de lämnar jag bort idag.

 Med första snön kommer också den ordentliga insikten om att julen är på kommande.

Men, om du varit in via oss i butiken, vet kanske att jag pratar vitt och brett om hur många dagar det är kvar till julafton, kan väl gissa att den kommer att ta även mig med överraskning, trots att jag låtsas ha stenkoll på läget just nu. ;)

  Knit faster - X-mas is coming!

Den texten bjuder jag på i skyltfönstret just nu...

 Men nu borde vi njuta av de sista bären, rosorna, löven, innan vädret bäddar ner dem.

Vi borde stanna upp, ta en titt, ett djupare andetag, och leva här och nu.

Jag skall försöka göra det imorgon.

En halv minut räcker, tror jag. För att bryta vardagen.

Och se skönheten i hösten.

Hej igen!

Nu börjar jag sakta landa i min nya värld. En värld som har tagit mig med storm, som jag själv vänt upp och ner på, och som jag nu reder upp och gör till min egen. Och som jag har kommit att älska. Jag får jobba med vackra ting, färger, former, nyheter, gamla godingar, och måste utmana mig själv varje dag, lära mig nytt, och minnas vad jag lärt mig. Och bland det bästa av allt, jag har en arbetskamrat! En härlig arbetskamrat, som har humor, lugnet, ordningen och framför allt kunskapen. Och det som inte heller kan mätas i mark, euro eller centimeter, en person som vet vad det handlar om. Som vet vad jag talar om, eller kan förklara vad jag inte förstår.

Nu har vi varit ägare till Marks handarbetsaffär i ganska exakt två månader. Och, ho ho, det har varit en resa, som en jorden runt resa på 50 m2. Vi har utforskat, tömt hela butiken, renoverat (nästan färdigt), och inrett den på nytt. Du skall få se bilder, bara jag kommer mig för att ta av den färdiga butiken, men det har inte direkt varit läge för det, ännu, men nu känner jag att det närmar sig.

Webshoppen har fått en liten, mikroskopisk liten, början till nya tider, den med, men jag skall börja mata in bilder med sticktillbehör, garn och garnpaket, bara jag kommer så långt. Och just nu så hänger det upp sig på solen. Eller brist på sol. Jag skulle vilja fota utomhus med en liten solkant på det hela, men icke. Jag gjorde ett litet försök, men det blir så dystert tycker jag.

Min son hann knäppa en bild på när jag försökte börja på, jag vill gärna i mån av möjlighet, plocka in natur, sol, och hemtrevnad i bilderna. Kvaliteten kan vi diskutera, men jag fortsätter med principen, så gott jag kan. Världen är inte alltid perfekt, men om man förstår vad det handlar om, så här det mesta vunnet, anser jag.

Tilda garnet är först ut, ett härligt sommargarn, jag har 36 nyanser i lager.... som bara väntar på att få fastna på bild. Men nu tycker jag att jag skönjer en ljusning! Snälla, snälla, en timme sol, är väl inte för mycket begärt....? 

Nu går jag ut och väntar. Och njuter av syrendoften. Och väntar på måndag, när jag får jobba och träffa underbara kunder igen! Men däremellan skall jag njuta av min familj! Ha en fortsatt skön midsommar helg!

Vändag, solsken, halka och takdropp!

Alla fyra i rubriken är ju trevliga! Nå, halkan kan vi nog diskutera, men den är ju ett resultat av sol och takdropp, och de två har gett mig mera livsglädje de senaste dagarna! Och min livskamrat och man, har tagit hem halksand, så jag är ganska nöjd för tillfället!

Sol. Ger värme. Ger takdropp. Och jag njuter! Hoppets lampa lyser starkt, ledig fredag är fint, fint, och lördagen får jag spendera vid Marks garnaffär, så... livet leker! Sen att jag tror att jag hittat rätt nyans till en del av butikens nya möbler är ju som grädde på moset, bara jag nu hittar tid till att ta ihop med det som skall målas. Ja visst, butiken skall möbleras personligt, och då måste man även svinga lite målarpensel också! Men jag har ju mina favoriter bland målfärger, och bara jag hittar rätt nyans, så kommer det att gå som en dans. ;)

Med denna orgie i positiva ord, så önskar jag dig en härlig vändag!

Förälskad.

Just nu så är jag mycket förälskad i bilder.

Och en storfavorit av "bildbank" så är Sandnes Garns broschyrer.

Jag bara smälter.

Och njuter.

Och tycker att det är underbart att det ännu i dessa tider finns företag som satsar på sitt tryckta material. För det är inte billigt, skall du veta, att låta fotografera och trycka upp tjusiga kataloger på matt, tjockt papper, och att ha speciella designers som gör kollektioner åt en.

Kom gärna in till Marks, och se dem live, eller ta en tjuvtitt på på nätet . 

Lånade lite bilder från deras sidor. (Hej Stephan, visst är det okej?)

Jag träffade deras försäljare förra veckan och fick se vårens kataloger och nyhetsfärger.

Och jag hittade favoriter, till och med så mycket favoriter att jag skall låta sticka upp några exemplar att ha i butiken i sommar.

Och jag förstår varför Sandnes garn är lätt att sälja. 

För det är så lätt att köpa.

För både dig och mig.

Guld, guld och guld!

Är en stor del av vår trädgård täckt av! Tyvärr inte den tyngre sorten som er en ekonomisk frihet, men den här varianten ger en ögonfröjd! Tyvärr är det ganska vått just nu, och det förtar lite av utsikten, men vad gör det när det finns sparat på bild?

Och det doftar ju så gott!

Jag antar att det här är närmast Joakim von Anka som Matti Meikälainen kommer!

 Men lika roligt hade han!

Ha en skön helg!

Naturens eget pynt.

En morgon när vi stretade iväg till förskolan, lillebror i vagnen, storebror på cykel, och jag med apostlahästarna, så kom en man förbi susande och ropade; "det där kan man kalla på barnens villkor! Exakt vad han menade står mig fortfarande oklart, men ja, på barnens villkor lever, och tar jag mig fram just nu. 

Därför så hinner jag inte jobba så mycket som en liten, liten del av min själ skulle vilja, men å andra sidan så måste jag ta mig i kragen och varva ner lite, och det är ju inte av ondo det heller. Och det finns ju så mycket mera här i livet än jobb. Men här på Rosengrensbacken är ju jobb, fritid och familjen ganska involverade i varandra. Svårt att säga var ena börjar och andra slutar. 

Men tiden hittills har åter gett mig tid att kunna hitta skönhet i saker och ting runt mig. När livet, vardagen, rusar på för fort, så vill jag glömma bort, och missar, de små, små tingen som gör livet här och nu vackert. 

När vi svänger till höger, när vi kommer ut från vår gård, så har vi järnvägen en liten bit bort, och på andra sidan finns ett litet skogsområde. Mycket tacksamt ställe. Där finns myrstackar, stigar, och ett och annat att upptäcka. Går vi ännu lite längre bort kommer vi till ett annat skogsparti, där man kommer till den "gamla" järnvägen. Och där trivs ungarna! Och mor. Den där lilla, stilla stunden bland träden, utan billjud, utan måsten, bara att se och uppleva via kidsen, gör att man mår som pånyttfödd, och orkar med igen. Och dit var vi två gånger i helgen, och är nu redo att ta ihop med denna vecka.

Andra gången hade jag med kameran, för amatörfotografen i mig ville fånga naturens pynt. Granarna var så vackert dekorerade med gulnade björklöv, spindelnät och tallbarr. Helhets intrycket fick jag inte fångat, men detaljerna är jag ganska nöjd med.

Med en lätthet, och slumpvis placering, så finns löven bara där.

Inget för evig, nästa vindpust (eller sex-åring) kan få allt att se annorlunda ut.

Jag tror att jag skall samla på mig lite löv och barr till julen. 

Pressa löven mellan boksidor, som förr i världen, 

och pynta min julgran med dem i december.

 Den milda färgskalan i naturen just nu, är så vacker. Tycker jag.

Lugnade.

Prassligt, flyktigt. Vackert.

Här och nu.

 

In i dimman.

Där trivs jag. Dimma är mitt element, har jag kommit fram till. Lugnet lägger sig, måsten försvinner, eller slutar vara viktiga, och det jag gör för tillfället är tillräckligt. Och det är en oerhört skön känsla. Därför fylls jag av lyckokänslor varje morgon jag ser att dimman återigen har lagt sig över Jakobstad och Rosengrensbacken.

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så hade vi med kameran till Aspegrens trädgård i söndags. I dimman. Nu bjuder jag på mera bilder av mitt favoritväder:

Här hade vi dopet. På övre våningen i deras "gamla" café. Nu för tiden finns caféet i prästgården. Men jag ville ha det småskaligt, intimt, i rustik miljö, med temat lyxigare skördefest. Bordsdekorationerna gjorde jag i ett set med kristallglas, med blommor och ljus. Jag använde mig av rönnbär, gräs, egenodlade astrar, köpis gerberor och kysantemer. "Dopbordet" dukades med farmors handvävda linneduk, rosor, rönnbär, morfars silver ljusstakar, och mormors handgjorda keramikskål. Mina föräldrar har varit borta många år redan, men på det här sättet kändes de närvarande på deras barnbarns dop ändå. Det var ett bra dop, lättsamt och glatt, och jag hoppas att våra familjer trivdes. Och i lördags så bjöd även vädergudarna på strålande solsken, och nästan 20 graders värme ännu på kvällen!

s

Har du turen att få tillbringa en del av dagen i dimma, så njut! 

 Det gör jag!

Ha en skön, dimmig dag!

Höstkänsla i luften!

Nu är det minsann höst i luften!

 Krispig "kyla" på morgonen, solen värmer skönt (idag), det är lätt att andas, och vår morgonpromenad är skönare än skön.

Därför bjuder jag på en av mina favoritsvampar!

Storebrors flugsvamp från dagis! Jag bara älskar den!

Den fick vara med på bild i somras, 

när de riktiga inte ännu fanns, men nu dyker de upp här och där, 

som svampar i skogen, men på vår gård!

Ha en underbar höstdag!

Solrosfrossa.

Och i samma veva, med en kille vaken, (se förra inlägget)

 så bjuder jag på min mini version av solrosfrossa:

En version av lyckorus. Min version idag.

Nästa gång tror jag att jag bjuder på anskrämligt tjusiga loppisfynd.

 Eller något annat. 

Får se.