Naturens eget pynt.

En morgon när vi stretade iväg till förskolan, lillebror i vagnen, storebror på cykel, och jag med apostlahästarna, så kom en man förbi susande och ropade; "det där kan man kalla på barnens villkor! Exakt vad han menade står mig fortfarande oklart, men ja, på barnens villkor lever, och tar jag mig fram just nu. 

Därför så hinner jag inte jobba så mycket som en liten, liten del av min själ skulle vilja, men å andra sidan så måste jag ta mig i kragen och varva ner lite, och det är ju inte av ondo det heller. Och det finns ju så mycket mera här i livet än jobb. Men här på Rosengrensbacken är ju jobb, fritid och familjen ganska involverade i varandra. Svårt att säga var ena börjar och andra slutar. 

Men tiden hittills har åter gett mig tid att kunna hitta skönhet i saker och ting runt mig. När livet, vardagen, rusar på för fort, så vill jag glömma bort, och missar, de små, små tingen som gör livet här och nu vackert. 

När vi svänger till höger, när vi kommer ut från vår gård, så har vi järnvägen en liten bit bort, och på andra sidan finns ett litet skogsområde. Mycket tacksamt ställe. Där finns myrstackar, stigar, och ett och annat att upptäcka. Går vi ännu lite längre bort kommer vi till ett annat skogsparti, där man kommer till den "gamla" järnvägen. Och där trivs ungarna! Och mor. Den där lilla, stilla stunden bland träden, utan billjud, utan måsten, bara att se och uppleva via kidsen, gör att man mår som pånyttfödd, och orkar med igen. Och dit var vi två gånger i helgen, och är nu redo att ta ihop med denna vecka.

Andra gången hade jag med kameran, för amatörfotografen i mig ville fånga naturens pynt. Granarna var så vackert dekorerade med gulnade björklöv, spindelnät och tallbarr. Helhets intrycket fick jag inte fångat, men detaljerna är jag ganska nöjd med.

Med en lätthet, och slumpvis placering, så finns löven bara där.

Inget för evig, nästa vindpust (eller sex-åring) kan få allt att se annorlunda ut.

Jag tror att jag skall samla på mig lite löv och barr till julen. 

Pressa löven mellan boksidor, som förr i världen, 

och pynta min julgran med dem i december.

 Den milda färgskalan i naturen just nu, är så vacker. Tycker jag.

Lugnade.

Prassligt, flyktigt. Vackert.

Här och nu.