Restbandslampa!

Eftersom jag nu visade sängen förra gången, så tar jag lampan idag.

Tyvärr var jag så snabb, så jag hann riva bort de gamla plastbanden före jag hann ta före bilden, men efterbild kan jag bjuda på:

En lampskärm från 70 (?) talet, den var klädd i vita (hade varit vita) och rosa plastband. 

Jag snurrade mitten delen med vitt 25 mm brett satinband, och klädde kransen runt med bitar av olika band, som en cirkuskaramell. 

Jag limmade dem med limpistol, det var hett och bökigt, men jag kom inte på nån bättre idé just då.

 

Och för säkerhetsskull så har jag en lågenergilampa i den, så att den inte blir varm. Misstänker att satinbanden inte gillar alltför varmt.

Nu skall jag återgå till näringarna och snällt bokföra lite...

Ha en skön söndag!

Lite inredning, helt enkelt.

Nu skall jag bjuda på lite inredningsbilder från storebrors rum. De är ganska gamla, men i alla fall! Han hade ju pippi på brandbilar en lång tid, och önskade att han skulle få sova i en brandbil. Och jag hörde mig själv lova i ett svagt ögonblick att "visst kan vi bygga en sån åt dig." 

Ja, vad säger man. Eftertankens kranka blekhet tog mig efteråt, men en kväll googlade jag runt lite, och hittade ett hemmabygge i Nykarleby, med RÄTTA MÅTTEN!

Inte nog med att jag lovade det omöjliga, sen har han ju litet rum också, och det går inte just nu att smälla in en 2 meter lång säng...

Nå, vi var och kikade på sängen, måtten passade, ett trappsteg fanns det (som önskades), och stommen hade potential att kunna bli en brandbil. Priset var mycket, mycket bra det med.

Så vi mätte, beställde skivor, målade, och målade och målade...

Det skulle målas ganska mycket för att det blåa skulle täckas in...

Jag kan avslöja att pappas garagegolv har röda fläckar ännu... trots att vi täckte golvet...

En fälg på bilen har röda fingermärken, och ratten....

Rött syns bra.

Kanske det är därför det används som varningsfärg? ;)

Vi täckte in sidorna med MDF, och dekormålade (inte riktigt färdiga ännu), och valde att ha bara en låda under, trots att vi byggde två. Men då ännu så lektes det en hel del med den, och brandbilen var mycket på service och då behövde man slippa under den.

Kolla, kolla! Bäddat!

 (Inte varje dag så här noga...)

Finns lite småpiff kvar. Men ägaren är nöjd.

Ännu idag!

Det var dagens dos inredning från Rosengrensbacken!

Ha en skön kväll!

Att leva här och nu.

Sommar och sommarlov.

Hemma.

 Som egenföretagare och mammaledig, så är det inte alltid så enkelt att leva i nuet. 

För det är en kombo, som inte går ihop värst bra.

Så det enda som gäller är att vara lika sträng med sig själv som med en sex-åring.

Gränser, gränser och åter gränser.

Att minnas att här och nu inte kommer tillbaka. Att minnas att jobbet inte far någonstans. Att njuta av baby-gos. Att njuta av att den nyblivna sex-åringen börjar förstå sig på livet.

Och jag blir bättre och bättre på det. Visst får jag svåra återfall, men de blir kortare och kortare.

Jag har bland annat kunna sitta med grannen, grannarna på terrassen och njutit av det sköna vädret istället för att städa före kalasen! Jätte skönt! Men lite körigt en halvtimme innan gästerna kom.... ;)

Gosar hellre med lillebror, än att fara till butiken. När vi slutat gosat så är det att kika lite djupare i frysen och trolla lite. Mamma-magic. Ingen är svältfödd ännu.

Fara ut på promenad/cykeltur med storebror, som han ny cykel, istället för att ta sig en stund i verkstan, när lillebror sover.

Njuta av livet. Här och nu.

Jag försöker planera, och lära mig lite nytt till hösten, samt för det egna nöjets skull. Bildredigering är en grej som jag tagit mig tid att påta på med ibland.

Och hittat nya knappar, och testat nya grejer.

Storebrors dom löd: "Jättefint! Ser ut som om de varit i roskis!"

 

Jag har prioriterat mig och mitt hem före mitt jobb. 

(Får man säga det högt? Knappast.)

Jag har börjat med hemma projekt som jag tänkt på i flera år. Bland annat en fotovägg, och kommit så långt att jag målat alla ramar, och fått i bilder, nästan alla, och även hängt upp 98 %!

Bildbevis kommer när jag är 99,9% färdig!

Nu är värmen här på besök! Äntligen!

Då kanske vi får ordentlig sommar-feelis, och vågar hänga undan den lätt-vadderade rocken och utebyxorna! Vågar inte tänka stranden ännu... Men bara att kunna ha ytter dörren öppen, att gå ut och in barfota! Att lämna bort strumporna! Underbart!

Hur har du det, kan du leva här och nu?

 

Glädjens dag!

Kom och gick, men glädjen består! Speciellt varje gång min blick nuddar vid våra nya fönster! Gamla fönster, gamla glas, hantverkarkunskap från förr, i all ära, men när de vill ramla ur karmarna bara för att man tittar snett på dem, så då måste man göra ett val. Vi valde nytt. Och jag som hade kört valkampanjen, ångrade mig nu som då, jag våndades lite över att överge det genuina, men efter några timmar, och speciellt efter att ha börjat tvätta dem, så har jag inte ångrat mitt val en sekund!

Nyckelordet är enkelt! 

Enkelt att öppna, tvätta och se ut, framför allt!

Varje morgon ännu så blir jag förvånad när jag öppnar sovrumsdörren och ser ut genom ett blankt fönster i övre hallen! Speciellt nu när vi ännu har minusgrader varje natt! För de gamla rutorna frös ju igen, och var så daskiga att morgonsolen dämpades till ett minimun. Men nu skiner solen så starkt att man skulle behöva solglasögon inomhus!

Trött, sliten "charm".

Jag kan inte sätta ord på hur det kändes när mitt kök var i detta stadie.

 Inte varje dag, som jag har arbetsklädda män, med skor på, på min köksbänk...

Men så blev slutresultatet! 

Vita blänkande fönster, men minsann vita, lite bredare foderbräder.

Nu väntar jag på att min livskamrat vill börja måla huset! 

(Och stenfoten... Den blåa färgen är ju bara... hemsk, jag vet, 

men det är inte jag som valt det, det är ett val nån annan gjorde för 35 år sen...)

Jag har ju med åren lärt mig att praktiskt, och enkelt i vardagen är bäst, så jag valde lite "fusk-spröjs" till de övre rutorna. Ja, jag vet, fusk, men de ger det lilla extra både inne och ute, och det är, just det ; enkelt när man (jag) skall tvätta mina rutor.

Vissa saker gav jag mig inte med, de fick inte lägga fönsterna jämt med insidan, och slå MDF-lister runt dem. Nej, nej. Men jag var tvungen att kompromissa lite, och för att få utsidan så tät som möjligt, så har vi nu "ute-smygar" på 3,5 cm. Insidan är 9,5 cm och jag har fått mina gammaldags lister tillbaka, och även snygga fönsterbräder på 15 cm. Min livskamrat tog det jobbet på sig, och gjorde det till och med mycket bättre och snyggare än jag hade önskat! Och vi har till och med alla fönster klara både inne och ute nu! Jag har bort ett gardin ännu, men om jag ger mig på det så kanske jag fixar det senast imorgon.

Men vad gjorde vi av de gamla fönsterna?  De har jag i gott förvar här på gården, och de snälla Tiivi-herrarna tog till och med lös karmarna i nedre våningen hela! Och jag har planer för dem, storslagna planer, men i mindre format! Men min kropp måste återgå till det normala innan jag kan börja på! Men snart, snart, snart!

Trasmattans nya fransar!

Nu visar jag en liten, liten del av mina kära skatter. Fars gamla sommarmattor. De är så vackra, enligt mig. De är inte så gamla som jag trodde till först, de lär vara vävda i början av 70-talet, i Kyrkslätt, av den enda dam som kunde väva rosengångs-mönstret. Jag har fem st olika i lager och de varvar jag med lite här och där i vårt hus. Två stycken långa rackare, som är likadana, har jag bredvid varandra i vardagsrummet på sommaren. I år så har jag till och med tråcklat ihop dem med lin garn, så att de inte åker ifrån varandra hela tiden. Och en annan sak som fascinerar mig är att ränderna passar nästan perfekt ihop!

Rosengång. Det är ett vackert mönster i sin enkelhet. 

Men tidens tand har nött på mina mattor, och fransarna har gjort sitt, 

och även ränningen i nedre kanten var mycket sliten.

Då kan man göra på tre sätt:

1. Leva med det.

2. Kanta med kantband.

3. Knyta nya fransar.

 Jag valde nummer tre.

 Då klipper man helt kallt av de resterande knutarna, och drar upp tills mönstret passar, längden på fransarna är bra, eller längden på hela mattan är bra!

 Det är även ett utmärkt sätt att korta av trasmattor på!

Och sedan knyter man nya fransar!

 Lite pill, men sedan håller det, ja, vild gissning, 20 - 30 år igen!

Kan man kalla det här ett husmorstips?

Nu har jag två i vardagsrummet och en i sovrummet. Nu kan sommaren komma!

 

Kakburkens kläder!

Veckans andra nyhet kommer nu! Jag blev bara sååå lycklig när jag hittade denna nyhet i hyllan hos min återförsäljare!

Cupcake -dekorationsband!

Valde med rosa botten och med vit botten.

Jag tycker ju om att kombinera band med andra matchande band och spetsar, två är alltid mer än en... Och här provade jag rosa rutor, de går bra med det vita också, och spetsen går bra med det rosa.

Sen i ensam majestät:

Söta, söta, 10 mm breda band.

Finns även i ljusblått, 

men där tvekade jag, och skall vänta och se vad det sägs om de här först.

Visste du att om du söker något särskillt band, bredd, material, så kan man alltid höra med mig, om jag får tag på just det. Det mesta finns! 

Många av banden jag har i lager, finns i flera bredder, men jag har sällan alla i lager, men tar in efter kundernas önskemål och behov.

Det är bara att te x meila mig på office@frokenrosengren.com !

Grönt, band, text och linne....

...är en underbar kombination!

Jag fyllde på lite med nya band idag, och det här var en av två nyheter!

HOME GROWN

Den gråa är ju bara för ljuuuvlig tillsammans med Iris-spetsen i linne.

Sen var jag i valet och kvalet över vilket annat jag skulle välja. 

Men valet föll på denna turkosa, mycket fräscha variant.

Och tillsammans med Iris-spetsen i naturvitt....

...så vill jag bara odla, titta och njuta!

Kommer snart i shoppen! Lovar!

Snart ett minne blott...

... är dessa "fönsterrosor"! För vecka 16 så kommer det gubbar som befriar mina gamla fönster från deras lidande, och vi får föra dem till sällare jaktmarker för fönster! Jag har sagt att fönsterbytardagen kommer att bli en tårta och kaffe-dag årligen i vårt hus, åtminstone tills jag blivit van med att se ut varje dag, genom varje ruta, att jag kan öppna fönstren och att inte behöva ha skruvmejsel och diverse verktyg för att slippa åt att  kunna tvätta de rutor som håller.

Jag känner en sorts känsla av lycklighet i kroppen!

Bara måste få....

Det är sällan jag får känslan, när jag ser något i en butik, att jag måste få! Det kan ju bero på att jag har 50 m2 med grejer i garaget, och får utlopp för mina inköpsnycker till firman.... Men en dag för en tid sen, så när jag gick förbi Halpa-Hallis skyltfönster, så såg jag dessa uggleglas. 

Och bara kände, att jag måste få!

 Färg, färg, färg, glada ugglor, lite opraktiska för små barnhänder, inte heller vill de riktigt passa i diskmaskinen heller... Men strunt i det, de har ju färgglada ugglor!

Jag började med att köpa sex stycken, men insåg att jag måste få MERA! Och då var ju de slut... Men de var snälla vid Halpa-Halli och jag fick köpa sex stycken till från skyltfönstret!

Här har porslin ett hårt liv, och någon, knackade ju ett hack i ett ganska med det samma, så nu tjänstgör det glaset som en ljuslykta!

Det här är vardagslycka åt mig! :)

Ikea kul!

Var ju i januari till Hengselfors en sväng, traskade runt på en mässa, på stan och åt gott vid fängelset, samt träffade systerdotter och syster. Sov över, och fick ta en Ikea tur på lördagen innan hemkomst. Mycket lyckat, om man frågar mig!

Ikea. Det är ju en historia för sig. Ett sorts andningshål i vardagen för mig. Eftersom jag slipper dit så sällan. Det är skönt att traska runt där, på obestämd tid, provsitta lite möbler, titta med fingrarna genom tyger, kuddar, och allt annat smått och gott. Fantisera, planera och drömma om hur man kunde göra, hur det kunde se ut hemma, och till sist rata de flesta ideér, och komma hem med Ahlgrens bilar, och servetter.

Denna gång kom jag nog hem med servetter, ett paket endast, men hittade bland deras nyheter (för mig) packningsmaterial och dyl, gåvokort till paket. Det tror jag att är tanken med dem i alla fall.

Någon fiffikus har hittat på namnet historisk på dem...

Priset var ju Ikea stil, alltså mycket överkomligt.

Och jag använder som bäst de naturfärgade för att numrera upp mitt stora skåp i matsalen.

Det har faktiskt visat sig vara lite praktiskt, eftersom min livskamrat är lite varje dag, lite första dagen hemma, av någon konstig anledning(?), så nu när han inte hittar skålar, eller platsen för ditt och datt, så kan jag bara ropa nummer på dörren, och behöver inte anstränga mig mer än så!

Och konstigt nog får de fara ifred för alla inneboare här, inte ens katten, som har en förkärlek för att käka upp kartong, har brytt sig om dem!

Jag gillar förmånliga, kul grejer, som man inte behöver leva resten av sitt liv med. Ja, jag vet, slit och släng är inte miljövänligt, men jag har ju ett ganska stort hus, så de vandrar på här på obestämd tid, och sen får vi se! Kanske katten äter upp dem till sist! ;)

Får vårt hus nya ögon?

Det är lite spännande tider här på Rosengrensbacken! Efter att ha bott här i snart sju år, och klagat på att våra fönster inte direkt mår bra, så har även nu min livskamrat insett att de inte mår bra! Och vi har pratat hit och dit om dem, en lång tid, och faktiskt de senaste åren i samband med renoveringar av vissa rum även bytt ut de sämsta. Men nu så har vi kvar alla stora, likadana och de kan man ju inte ta ett i året av, för då ser det ju lite tokigt ut....

Under sportlovsveckan, så råkade ju en fönsterförsäljare ringa på dörren till och med, och jag tänkte, att vill du nu räkna en offert åt oss gratis, så varsågod! Då har vi ju en summa att utgå från när vi förhandlar om det här hemma.

Nå, han kom med offerten igår kväll, och jag blev för en gångs skull positivt överraskad över slutsumman på pappret. Till och med min livskamrat blev det! Inte direkt en summa som man har i bakfickan direkt, men eventuellt överkomlig summa att komma över om man tummar mössan en stund hos herr bankdirektör.

Jag har ju hunnit drömma och fundera en hel del  på sju år, och fantiserade hej vilt om ny brädfodring, ny färg på huset, nya fönster mm mm....... Men jag antar att jag får vika mig en aning, och ta vad jag får.... Trist att behöva kompromissa! Surt också att veta att livskamraten har rätt i sina argument.... Men det är ju att ge och ta. Jag tycker ju inte att det är för mycket begärt, ifall jag inte får ny ytterpanel, så får jag välja färg! Utan att höra klagomål! Vi är inte riktigt där ännu... Men på god väg! (Hoppas jag)

I somras så ryckte mannen i huset ut och bytte ut lill-chefens fönster. 

Det var mycket nödvändigt, för från hösten till våren så såg man inte ut på grund av fukt och isbildning.... Alla mina "poppakonster" som jag testat med så funkade inte.

Då köper mor nytt fönster.

Och far byter ut...

Och skillnaden är markant, vi ser ut året om! Tänk vad lite kan göra mycket! Och rummet är varmare, listan kan göras lång!

Och får se nu om mor får resten av huset i samma stil.... Jag är lite nervös faktiskt. Jag kan leva med den gamla ytterpanelen, bara jag får fönster som inte isar igen på vintern, som blir rena när jag tvättar dem, att de går att att öppna (!), att jag inte behöver skruva lös rutorna och lyfta in dem när de skall tvättas, att inte behöva se på när de 35 år gamla färgresterna och kittet ramlar av rutorna när man i misstag petar på dem....

Jag skulle gärna behålla de gamla fönsterna, men tyvärr är de i för dåligt skick, de måste ju målas och skötas om, och det har ingen gjort på, som sagt 35 år, så då finns det inte så mycket räddning kvar. Tyvärr.

Men kanske räddningen heter Tiivi....?

Kökspallens nya kläder!

De små stunder av pigghet, denna vecka, så har jag rett upp lite kaos-hörn. Och fick samtidigt lite inspiration att måla! Det hjälpte ju lite att jag hittade lite målarburkar också... Men min kökspall, den såg vidervärdig ut, och har gjort det länge. Jag tror redan att jag sade att jag skulle måla den när den var ny, för sex år sen, men det har bara inte blivit gjort. Men i söndags så spände jag blicken i den och gjorde slag i saken!

 Nå, de flesta vet ju varifrån denna smutsiga skönhet är ifrån, ;) 

Och det är en rackarns bra pall!

Jag gjorde det enkelt, som vanligt, och tog vad jag hade, Helmi, nyans 036X.

Standard vit i vårt hus. 

Vill jag ha ännu "vitare" så brukar jag köra med nyans X060.

Båda två är mycket säkra kort!

 Sen ville jag ta ut svängarna lite, inte bara köra enkelt, och jag funderade på tapet, decupage, handmålat, vad i såfall.... och körde enkelt än en gång, och kopierade kökstapeten! 

Men tvärt emot, vit botten och brunt mönster.

 Om jag minns rätt så heter detta mönster Svante.... 

En tapet som de inte trycker längre tyvärr....

Så blev den!

 Visst kan man kalla det en pall med lantlig charm just nu?

Jag mår så gött, när jag någongång får något gjort åt mig själv! 

Annars så tillverkar jag ju enbart till försäljning. Det är ju också roligt, men ibland vill även jag få något! Och nu har jag varit lite svår på sista tiden, och tagit mig tid att göra saker inne också.

Lagret där ute lider, men man kan inte få allt här i världen, tyvärr... ;)

Piffa upp lampskärm med brodyr!

När jag nu är igång, så kan jag visa hur jag piffade upp mina fönsterlampor, som vi aldrig tyckt om. Varför kan man fråga sig, jo, för att de lyser inte rummet eller fönstren trevligt, utan klarglas kuporna har gett ett lite obehagligt skarpt ljus.

Söta är de här små danska lamporna, men vi har aldrig på dem. Så varför ha dem då?

I mitt fall, kanske av bekvämlighet, låter bättre än lathet.

De är en av de otaliga saker som retar mig lite nu och då, men aldrig tillräckligt för att jag skall ta mig tid till att göra något åt saken. Trots att jag varje jul byter ut till "ljuskransarna" (som finns på bild i förra inlägget), så hänger jag upp dessa glaseländen igen efter jul.

Eftersom jag inte har något bättre alternativ just då.

Men när jag nu hade symaskinen på bordet, och tid, och lite lust, så tänkte jag prova på ide`n som jag funderat på ett år...

Sy små kjolar åt dem av vit brodyr. 

Som jag har i lager...

Jag har en uuunderbart vacker, ovanligt bred brodyr, som jag klippte till och sydde rynktråd i övrekanten på. Då var kjolen för lång, så jag mätte och klippte till, vek ner, sydde ny rynktråd, och sydde ihop kjolen.

Rynkade ihop, och konstaterade att jag inte får på den... 

Bredde ut den igen, trädde över lampan och rynkade ihop den igen, knöt ihop, pillade lite, 

klättrade ner från stegen och beundrade mitt verk!

Maximalt puttinuttigt!

Och ett tusenfalt mysigare ljus på kvällen!

Jag har några meter brodyr i lager ännu, finns här! 

Jag får enkelt även tag på andra bredder, om behov finns! Bara att ta kontakt!

Vårpiff i matsalen!

Jag längtade ju efter vår och sommar. Att jag inte lär mig, att man borde vara lite försiktig med vad man önskar, för när man minst anar det så får man det.... Nu har vi här i Jakobstad takdropp så att det räcker och blir över. Och sportlov nästa vecka, få se om vi får börja med vårbruket istället för vintersport....

Nå kanske det inte beror på mig, inte kan väl jag ha så mycket makt över vädret? Men trött på mörkret är jag, och färglängtade är jag, och nu i helgen så fick jag lite stunder för mig själv här hemma, så då fick jag till och med något gjort!

Jag hade beställt förmånliga gardiner med postorder, via nätet, som den moderna människa jag är, och de kom, allt var inte bra, så en del returpost blev det, men de fräscha randiga "rullgardinerna" var så perfekta att jag bestämde mig för att behålla dem, trots att de var fel bredd... Till dem hade jag tagit ett paket med panelgardiner i samma tyg, att ha till löpare på bordet.

Jag har ju för ovanlighetens skull symaskinen inne, och då är ju några cm för brett inte något problem, och sen konstaterade jag att jag måste klippa bort så mycket, att det kan räcka till omtag till sidogardinerna, så de fick jag ju nästan på handel, eller hur?

Här är ett av mina vintertrötta, med julrester, matsalsfönster.

(Jag är ingen inredningsfotograf, men ibland så försöker jag lite så där....)

 Lill-chefen och jag var till Trävaru i lördags för att investera i lite lister till en enkel gardinuppsättning, så jag trodde att jag hade allt material jag behövde. Jag visste att jag har mycket kardborreband i lager, men jag visste inte då att jag inte kommer att hitta det....

Så jag fick göra en Kajsa Warg, ta vad man har (hittar, i mitt fall).

Men om det inte syns när det är färdigt, så spelar det ju ingen roll fast man lappar och trixar lite med olika färgers kardborreband....

Så jag samlade ihop, lister, såg måttband, gardiner, små öglor, spik, liten hammare, stiftpistol,karborrebandsrester (det är bra att spara på småbitar ibland) sytråd, 

tålamod och ett tomt hus.

 Mätte, sågade, skruvade öglor och stiftade fast kardborreband.

Obs, den grova sida på listen och den mjuka på gardinen! Annars går det inte så bra att tvätta gardinerna vid behov!

 Fräste fast mjuka borren på gardinen.

Och sen är det bara att hänga upp listen i fönstret, och tarra fast gardinen, och snurra upp!

Nästa gång är det bara att dra lös gardinen och hänga upp ny i valfri färg!

 Överlopps remsorna som jag klippte bort blev gardinomtag, och jag sydde fast en stor kokosknapp som dekoration!

Kokosknappar fås härifrån!

Och efter lite upprensning av hyllor, dammtorkning, ny bordduk i samma tyg som randiga gardinerna lite piff av fönsterlamporna som vi aldrig gillat (...), så var det kväll, och ett helt annat rum! Nu skall jag bara byta matta under bordet nån dag och göra något åt sittdynorna på stolarna så får våren komma!