Väntan.

En liten, liten del av min själ väntar på snö. Den där julkorts snön, som dalar ner i vackra, stora flingor. Som på film, när det är den perfekta julen. För jag brukar tycka, att när första snön faller, så blir världen så mycket lugnare. En massa måsten försvinner, och jag får lite mera tid med att sitta, och bara njuta.

Denna höst har ju varit, och är lång. Det är också bra, med tanke på snöskottning, uppvärmning, kläder osv. Men jag, och kanske också de flesta andra, har helt enkelt missat det faktum, att vi teoretiskt sett har bytt årstid. Det är vinter. Eller borde vara.

Men det är svårt att förstå att det är jul om ett par veckor. Och nu vill den lilla, lilla delen av mig ha snö.