Jag är ju envis som synden ibland, och ibland så funkar det. Som att ställa ut på en mässa och fara med tåg, och ha montern i en kappsäck. Jag gjorde det ju januari, trots att vissa hade lite roligt åt mig och kanske inte trodde att det skull gå, men det gick. Men jag hade inga hjul på min kappsäck, eftersom den är av lite äldre modell, så att säga, Och så var den fruktansvärt tung. Så den fick åka paketbil tillbaka med Hemgården, och jag hämtade den från Oravais efter några dagar.
Nu körde jag ju favorit i repris, ingen hade jätteroligt åt mig, och jag var klokare (men snål) så jag köpte hjul åt min kantiga vän. Jag gick efter små utgifter, och köpte en 2 e ölkärra från loppis. Billigt, fungerande, men lite skrangligt. Och sakta rullade vi iväg, eftersom proportionerna på ekipaget var, lite ojämna, kan man väl säga. Men det gick! Båda vägarna!
Väl framme så rullade jag ut mina panelgardiner och diverse attiraljer, och nålade upp julkollektionen och såg glad, och förhoppningsvis kompetent ut.
Det är roligt att fara till Helsingfors två gånger per år, och ha lite ledigt, och bara få koncentrera sig på jobb, jobb och mig själv. Nu kan det ju vara att nån tycker att ordet ledigt, inte är i sitt rätta sammanhang, men för mig så är det ledigt att inte behöva passa tider, laga mat, föra och hämta, och så vidare.
Min systerdotter har ju tränat mig väl, och jag kan åka spårvagn självständigt utan problem, och med den här farten så blir jag riktigt slängd i storstads liv! Men nog är det skönt att efter fyra dagar, sätta sig på tåget och tuffa hem igen, till kaos, matos, och kärlek.
Som alltid: Borta bra, men hemma bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar