Tankar på tåget.

Sitter nu på tåget på väg till Helsingfors. Är lite "nutidsmänniska"och läser bloggar på paddan. Jag har senaste tiden blivit mera nyfiken på bloggar och bloggare. Och det är ju så mycket enklare att göra det med paddan. Idag så har jag klickat mig genom ett antal mamma bloggar, eftersom blogg nummer ett handlade om att ropa och skrika åt sina barn, och hon i sin tur länkade vidare till andra som funderar på samma problem. 

Att ropa och skrika åt sina barn. Det är inte trevligt det. Jag har själv tidigare varit lite stolt (för mig själv) att jag inte ropar så mycket hemma. Jag helt enkelt orkar inte. Men i sommar så märkte jag att jag ropade. Jag var tröttare än vanligt, och då ropade jag. Och skämdes. Över mig själv. Precis det som alla andra skriver om. Här hittar du bloggen som mitt inlägg började från.

Hur är läget nu? Nu har jag försökt hålla mig skinnet. Jag hotar med att "börja tala med STORA bokstäver" om inte personerna i min näromgivning beter sig. En dag så hotade jag med så stora bokstäver att de kommer att skriva om dem på Huvudstadsbladet om inte herr x slutar med det han höll på med. Och det funkar. Det bryter tokigheterna och surheten byts till skratt, eftersom Lill-chefen börjar spinna vidare på HUR stora bokstäverna kommer att bli! Och till sist så har alla glömt bort vad man höll på med, och livet fortsätter sin gilla gång.

Skillnaden mellan att ropa ock skrika har jag funderat ganska länge på. Att ropa är ju, typ, att höja rösten så att personen som är längre bort hör att tex nu är maten klar. Att skrika är att vara"dum" och säga saker som man ångrar senare, eller att man är i jättetokig knipa och behöver akut hjälp. Enligt mig. Barnböcker innehåller ju ytterst sällan ordet ropa, utan där används ordet skrika hela tiden. Och det tycker jag inte om. Jag alltså. Så jag byter ut ordet skrika när jag läser åt Lill-chefen, för jag tycker att det låter trevligare. Och har en rättare innebörd. OBS, för mig. Jag kan ju ha fel. 

Oj, det här blev ju att mycket annorlunda inlägg. Bra eller dåligt, det vet jag inte. Rätt eller fel? Ingen aning. Men jag fortsätter med att försöka vara en snällare och mindre skrikig mamma. Och nu har jag ju "mammaledigt" några dagar framåt, bara jag, jobb, storstad, systerdotter och lite syster. Mässa, jul, ikea sväng, Stockmann. God mat i fängelset, kanske....;) Tid att läsa bloggar? Tid att blogga? Tid att sakna hemmalivet. För borta bra, men hemma bäst!