Försök till ordning...

Leksaker. I massor. Gärna stora bilar. Det är största delen av min inredning i vardagsrummet. För det mesta försöker jag ha selektiv syn, och inte se eländet. Och tänka att alla har rätt att bo och leva här. Att det skall synas. Vem vill nu bo i ett museum? Perfekt ordning, dammfritt... Har man för städat, så kan man ju utveckla allergier, och vem vill nu ha det?

Frågar man lill-chefen om han har städat och ordning, så får man ett tandglest leende och ett jakande svar! Och delvist har han rätt, för i HANS rum råder ordning och reda! Hur är det möjligt tänker folk, vilket duktigt barn! Förklaringen till det är att han inte leker i sitt rum utan i nedre våningen, i vardagsrummet först och främst. Och där råder mer eller mindre kaos....

Jag har försökt med korgar, med och utan lock. Utan lock funkar bäst, men vill svämma över.... och allt syns. Med lock, nja, ingen orkar lyfta på locket för att sätt dit grejerna utan radar det ovanpå locket. Allt syns fortsättningsvis. Kappsäck, gammal, tjusig, vuxen smak utanpå, barn grejs innuti, men för liten... till sist gick inte locket fast...

Då fick jag nästa snillebixt! Skåp med dörrar! JA! Måste funka! Och har funkat i tre dagar! Fråga inte om en månad....

Nå jag har läst inredningstidningar hela julhelgen, och fått inspiration, och en morgon så slog det mig att ett liten skåp eller byrå under tv;n så blir det bästa! Med en låda, dit jag kan gömma dvd spelaren och filmer, och skåpdörrar el dyl under åt alla små, viktiga prylar som finns i hundratal!

Vi for på jakt. Första alternativet vid Åldningsvännerna hade bra pris, skräpkvalitet, men priset uppeväger ju sådana småsaker... Andra alternativet fanns vid Realisointikeskus, trämöbel, kanske lite för hög, men sånt kan man ju bortse från när det är "äkta" vara, men priset sved... Eftersom vi inte tänkte ens överväga kedjor som Sotka eller Jysk, av olika orsaker, så fanns det inte fler ställen att fara till... Det här är ju Jeppis, inte att förglömma. Så vi tog bilder med telefonen, hur gjorde man förr? Och visade åt min livskamrat, som förfasade sig i vanlig ordning. Han kom även med med frågor som, varför inte något nytt? Varför något som måste målas i en viss nyans? Varför nu? Och andra liknande frågor.

Nå, jag är ju en ordningsam kvinna, så jag sov på saken en vecka, bestämde för att köra super budget alternativet, och satsa lite mera på nya handtag och sånt. Men helhetspriset skulle vara förmånligt. 

Hann inte ta en bild före jag börjat på, men.... 

Härlig 80-tals design, 

krusidulliga handtag, 

spånskiva,

10 euro.

(Min man slet sitt hår...)

Jag gjorde en jämförelse med krusidulligt orginal och nyinköpta enkla knoppar.

Knopparna vann med hästlängder!

Jag hade sett svartmålat gammalt bord i en inredningstidning, och föll som en fura!

Vill ha svart!

Inte svart, svart, utan matt, mörk, mörk, mörk, fem före svart.

Tikkurila, har kommit ut med en ny Helmi, vattenbaserad möbelfärg som är helmatt!

Min nya favorit!

Målade i nyans Y497 med namnet Toro.

Visst blev det ganska tjusigt? :) Ett lyft från 80-talet!

Projekt reda upp påbörjades!

Alla med!

Och ännu idag, tre dagar senare, så råder det ordning under vår tv.

Med två hyfsat stora korgar i skåpen, så sväljer denna tjusiga byrå en hel del grejer!

Igår testades den och korg nr 1 lyftes ut, lektes med ett och annat,

och sen skuffade jag in korgen och stängde dörren innan jag gick och lade mig!

Najs!

Får se hur länge det funkar.... Hoppas att nyhetens behag håller i sig länge, länge ännu!

 PS, bilarna har inte ännu hittat ett nytt "garage", de ryms inte in i skåpet, men vi söker ny plats för dem som bäst!

Allt har sin tid...

Så även bloggeri, vardagsliv och jobb.

Så bloggen, stackarn, blev lämnad åt sitt öde i augusti. Visst hade jag tankar, många, inte långa, men tankar på att skriva nu som då, men vardagslivet, och framför allt jobbet tog så mycket ork (och tid), så att det helt enkelt inte blev av. Men nu är det nytt år, nya möjligheter, och nya utmaningar, så nu tänkte jag börja på nytt!

Vår höst, vinter (?) början och jul, for i rasande fart. Skördetid, nytt dagis för lill-chefen, massor med jobb, utmaningar, lövkrattas, vardag, mässor och jul hemma. 

Äppel, peppel i massor! 

Frågar du lill-chefen, så är denna saft bäst!

Våra odlingar... ett kapitel för sig! 

Vissa sorter lyckades bättre än andra, 

dillkronorna lyckades bäst, men de hade vi ingen direkt nytta av, tyvärr.

Men vackra är de!

Mattvätt, tvungen sak, men vissa personer hade jättekul! :)

Måleri, till och med med äkta linoljefärg...

 Jag får nu och då ett oemotståndligt behov av att få förbättra min närmiljö. 

Och att måla sina befintliga möbler är ju enklaste sättet att få förändring till stånd!

Skulle ha köpt nätta rosa blommiga kuddar till min bänk, men var för sent ute...

Nya tag i år!

 Löv, löv och löv.

Vackert så!

SNÖ! Lill-chefen slog nästan knut på sig av glädje! Jag kunde hålla mig...

Snögubbe-projektet blev en långkörare, 

varje gång vi byggt en, så smälte han ihop på natten...:(

Vi har byggt tre eller fyra likadana, och till sist försvann all snö,

och vi började kratta igen...

Julen kom, den riktiga, inte min jul som jag hade från augusti....;)

Och har man barn, så måste de, enligt mig, få det som hör julen till!

Pynta, lampor, stjärnor i fönstren, baka, vänta och glädjas!

Och vi slog på stort, lill-chefen och jag, och bakade för första gången ett pepparkakshus!

Körde fullt ut, och limmade fast två påsar godis, med två tuber glasyr, och krönte vår skapelse med en led-ljus slinga!

Allt på fri hand!

Lite snett och vint, men hemlagat!

Vi försökte även äta upp det på tjugondag knut, men det var ingen höjdare....

Men vi bände lös så mycket godis vi orkade, och det åt vi upp!

Så ungefär gick hösten på Rosengrensbacken. 

Home sweet home, spotlight och vardag!

Hemma igen, (har varit det en vecka redan...) efter fyra dagar i huvudstaden. Och som talesättet säger; borta bra, men hemma bäst, så var det även denna gång. Jag kom hem sent på söndag kväll, och jobbet fortsatte på måndag morgon... Flit är vårt nöje, så sade alltid farsgubben. 

Och på onsdagen, så var det Spotlight här i vår lilla stad. Kulturens och handelns natt. Och de hade frågat från Hantverkarboden, om jag ville komma och ha höstmys i butiken, och jag tackade ja, av bara farten! Och en mysig kväll var det, mycket folk i farten, och jag satt och dekorerade kransar, ja, lite som förr i världen, kan jag väl säga. Med naturmaterial!

Och jag var lite knepig på samma gång, så jag "lånade" lite bär här och där, och sedan fick de vänliga själarna en krans i utbyte. Av egna bär! :) 

 Här riggade jag upp min "arbetsplats". 

Jag hade även trevlig utsikt över gatan och såg folk komma och gå!

 Saras underbara (ganska stickfria) nypon var först ut!

Visst är de fina!

 Liten, lurvig och gullig!

 

 Hon har dubbeldörrar, så hon behövde två, tyckte jag, 

och de fick även lite tro hopp och kärlek!

(Jag var också ganska ivrig att klippa i hennes rosenbuskar..)

 

 Mina egna portar, har för en gångs skull egen tillverkade kransar också!

 Och de är ju handmade with love.....

Dagisgården bjöd på aronia-bär.

Och fick denna svart-vita skapelse!

(bären blir blåare när de torkar, ifall nån vill veta)

På gatan nedanför oss, har ett hus odlade rönnar, de enda som tycks ge bär i år (?)

Och jag hann nafsa lite i deras aronia också...

Det är sköna människor som bor där, så de behövde lite spets tyckte jag!

Kottar.

Finns det något finare?

Siv hos Hantverkarglädje har också ett fint inlägg om kvällen! 

Kika in hos henne också!

Tack och go´kväll!

Tankar på tåget.

Sitter nu på tåget på väg till Helsingfors. Är lite "nutidsmänniska"och läser bloggar på paddan. Jag har senaste tiden blivit mera nyfiken på bloggar och bloggare. Och det är ju så mycket enklare att göra det med paddan. Idag så har jag klickat mig genom ett antal mamma bloggar, eftersom blogg nummer ett handlade om att ropa och skrika åt sina barn, och hon i sin tur länkade vidare till andra som funderar på samma problem. 

Att ropa och skrika åt sina barn. Det är inte trevligt det. Jag har själv tidigare varit lite stolt (för mig själv) att jag inte ropar så mycket hemma. Jag helt enkelt orkar inte. Men i sommar så märkte jag att jag ropade. Jag var tröttare än vanligt, och då ropade jag. Och skämdes. Över mig själv. Precis det som alla andra skriver om. Här hittar du bloggen som mitt inlägg började från.

Hur är läget nu? Nu har jag försökt hålla mig skinnet. Jag hotar med att "börja tala med STORA bokstäver" om inte personerna i min näromgivning beter sig. En dag så hotade jag med så stora bokstäver att de kommer att skriva om dem på Huvudstadsbladet om inte herr x slutar med det han höll på med. Och det funkar. Det bryter tokigheterna och surheten byts till skratt, eftersom Lill-chefen börjar spinna vidare på HUR stora bokstäverna kommer att bli! Och till sist så har alla glömt bort vad man höll på med, och livet fortsätter sin gilla gång.

Skillnaden mellan att ropa ock skrika har jag funderat ganska länge på. Att ropa är ju, typ, att höja rösten så att personen som är längre bort hör att tex nu är maten klar. Att skrika är att vara"dum" och säga saker som man ångrar senare, eller att man är i jättetokig knipa och behöver akut hjälp. Enligt mig. Barnböcker innehåller ju ytterst sällan ordet ropa, utan där används ordet skrika hela tiden. Och det tycker jag inte om. Jag alltså. Så jag byter ut ordet skrika när jag läser åt Lill-chefen, för jag tycker att det låter trevligare. Och har en rättare innebörd. OBS, för mig. Jag kan ju ha fel. 

Oj, det här blev ju att mycket annorlunda inlägg. Bra eller dåligt, det vet jag inte. Rätt eller fel? Ingen aning. Men jag fortsätter med att försöka vara en snällare och mindre skrikig mamma. Och nu har jag ju "mammaledigt" några dagar framåt, bara jag, jobb, storstad, systerdotter och lite syster. Mässa, jul, ikea sväng, Stockmann. God mat i fängelset, kanske....;) Tid att läsa bloggar? Tid att blogga? Tid att sakna hemmalivet. För borta bra, men hemma bäst!

Inspiration, tur och glädje!

Inspiration, tur och glädje, är tre av orden för gårdagen. I sakta mak tar produktkatalogen form, bilderna blir hyfsade, lite arbete av vettigt slag blir gjort. Det på arbetsfronten. I vardagslivet här på Rosengrensbacken gällde ordet tur. 

Jag hade sett på Jakobs dagar, på måndagens storloppis, vid Åldringsvännernas plats, en superfin lampskärm. Så vackert klockformad, att den tog andan ur mig. Anskrämligt ful i gulgrön sammet och hängande dekorationsband, men enligt mig fullkomlig i sin form. Kollade priset, ja, överkomligt, men nej, inget köp före jag vet, 1 var den skall vara, 2 hur få den snygg. Jag har ju kontroll över min tillvaro....(ibland)

Men den lämnade mig ingen ro. Jag har tänkt på den klockformade skärmen var och varannan dag sen dess. Och nu den här veckan så tog jag lite bok paus, och läser gamla och nya inredningstidningar istället, och i förrgår så kom svaret på fråga 2. Tror jag. Och i går så hade de öppet på kvällen, och jag tänkte att jag måste kolla om den finns kvar. Förberedde mig mentalt på att den inte finns kvar, men hoppet var större än tvivlet.

Och där var den!

Så rund och fin! Men tyvärr fastskruvad på en inte så fin lampfot....

Vi körde stenhårda förhandlingar, pausade, och tittade på gjutjärnsstekpannor emellan, för att återgå till skärmen. Och till sist kom vi överens om att ingen fot, och hyggligt pris! Lyckan var gjord! Glädjen var stor! Min livskamrat förskräckt! Och lill-chefen trodde att den var en gigantisk hatt, och undrade vem som skall ha den?

Och nu, är det bara resten kvar. Att skala den, måla den, och klä om den. Det borde ju gå i ett nafs?

Ja, fråga 1, var, i sovrummet skall den få hänga!

 

Bråda tider så här nära julen...

Det är bråda tider i Fröken Rosengrens verkstad, nissarna bakar, glaserar, fotar, river sig i håret, funderar, och sitter på kontoret och försöker få ihop en produktkatalog till nästa veckas mässa i Helsingfors.

Då är det julförsäljning så det förslår! Och det är ju såååå kul! Jul kul!

Det här jobbar jag bland annat med:

Jag är fascinerad av den gråa färgens många underbara nyanser.

Grått, vitt och en gnutta rött.

I like.

Stora gumman heter Alma, och hon har en kompis som heter Albert, men han rymdes inte med idag.

Grisen heter Börje.

Och knöliga gubben Lilla Lasse.

Mina pepparkakor har en liten historia i bagaget den här gången:

Gamla formar har en historia.

På gammelfarmors tid var de med i köket, och med dem bakades kakor

till vardag och fest, i vedeldad ugn.

Sen glömdes de bort, längst bak i lådan.

Många, många år senare, köpte Fröken Rosengren dem från olika antikaffärer runt om i Finland. Och nu utgör de grunden i hennes keramikverkstad i Jakobstad.

Där får de vara med och göra inredningsdekorationer till moderna hem.

Nya släta formar gör också vackra kakor!

Med enkla, rena former, blank vit glasyr, ett stämpeltryck för hand,

eller ett vackert satinband.

Det är allt som behövs.

Då har man Fröken Rosengrens handgjorda inredningsdekorationer för ett personligt hem!

 

Kiitos Suuri käsityö lehti!

Fröken Rosengren tackar ödmjukas Suuri Käsityölehti för bilden på bandet "käsintehty"!

Det är alltid lika roligt när firmans saker uppmärksammas i tidningar. Nu råkade det sig så, tyvärr, att tryckfelsnisse varit framme och meterpriset är lite fel, för det kostar 2,50 och tyvärr inte 1,50 euro / meter. Vi här på kontoret mycket glada, ödmjuka och lite stolta!

KIITOS!

1700-tals marknad i Storkyrö!

Nu i helgen var det 1700-tals marknad, 1700-luvun markkinat, som skyltarna skyltade med! Det är en härlig marknad, för där går man man ur huset för att göra det tillsammans. Både stora och små. Och som utställare så är det mycket bra att vara där, för de bygger kojor i rader, så att man har tak och väggar, och ordentliga utskift förbi bordskanten, vilket ju var mycket tacksamt i fredags när inte vädergudarna var på vår sida direkt.... Men vi förblev torrskodda och det tackar jag för!

Här bodde Fröken Rosengren!

Smått och gott hade "vi" med, och konstaterade att det här var spetsens marknad i år!

En rad kojor.

Människor från en svunnen tid.

Soppkok!

 Marknaden hålls på området vid kyrkan, och det är en mycket vacker kyrka också.

De hade rock gudstjänst på fredag kväll!

Kanoner och soldater. Och vilka smällar! 

Och nej, man blir inte van...;)

Storkyro, det lilla jag har sett, med betoning på lilla, så är vackert!

Väder gudarna höll sig på vår sida lördag och söndag, de hade en hel det att ställa tillrätta med efter regnet de senaste dagarna... Och för en gångs skull så prickade de in lagom!

Och till slut vill jag tacka alla underbara marknadsbesökare!

Det är tack vare er, som det blev en lyckad marknadshelg!

Tack!

Sommar på terassen!

Den här sommaren så har vi varit mycket på vår terass. Och det är lite ovanligt för oss, av olika orsaker. En orsak har varit för att den har varit ganska mycket ful. En annan att det inte funnits sköna möbler på den, vem vill nu sitta på en obekväm stol på en ful terass? Jag har kallat den för en busshållplats, och en plattform, och den har inte sagt något, bara sett ännu sunkigare ut.

Nu i vintras så tänkte jag att sjutton också, det måste gå att få ordning på eländet. Och jag drömde om soffor och bord i svart, mycket kuddar och ett stort parasoll. Vi har nog haft ett parasoll, ett litet skruttigt ett, och det har inte direkt gjort saken bättre. Kanske inte sämre heller, men i alla fall.

Nog hittar man minsann soffor för terasser idag, men jag ville inte betala mig sjuk, så då fick jag gnugga de små grå en stund (eller två). Och en dag så råkade jag se på Facebook en soffa av lastpallar, en riktig en med ryggstöd och armstöd och allt där till. Jag blev eld och lågor, min man blev inte det. 

Sen gick det en stund och jag tappade bort bilden och förtvivlan slog till. Och min bättre hälft påstod att alla lastpallar var slut....?!?! Men jag använde kvinnans list och frågade av svåger H om han har några, och jo, det fanns hur många som helst! Och då dök det upp en. För min livskamrat påstod att man kommer långt med en.... Motsträvig manlig logik, antar jag.

Nå, jag konsulterade färgkartor, och färgaffären, kom hem med lite burkar, och började måla.

Ingen skönhet eller hur?

Busshållplatsen bara står och väntar på två strykningar med nyansen Karhu!

 Vissa möbler fick en andra chans, och jag svingade penseln glatt en solig vårdag!

 Ett lyft!

En andra chans.

Ett nytt liv?

Ett trött bord.

Jag målade tills färgen tog slut...

 Sen operation övertalning... Vissa mer på hugget än andra!

Men vad gör man inte för maten...?

 Man behöver ju inte ha veti (förstånd) när man har tur, eller hur, 

och jag hittade vid Jysk förmånliga dynor till stolar med hög rygg,

 råkar ju ha två sådana,

 och sen passar de dynorna precis på en lastpall!!!!

Leca stenar fanns under huset, sitthöjden blev perfekt! 

Blommorna frodas och de valde färgen på kuddarna!

 Och ett parasoll på super rea!

Man skall ju smida medan järnet är varmt, och då skall det gå relativt fort, så konstruktionen på sofforna blev enklare än jag tänkt från början. 

Och ja, min livskamrat hade delvist rätt, och en lastpall räckte till en soffa!

Två lecastenar, en finnpall i två delar, några bortsprättade klossar, liten lutning,

 och två dynor, lite prydnadskuddar,

och simsala bim,  en super bekväm soffa för 12,50 euro!

Att det blev den här färgsättningen, när planen hade varit rosa, vitt och grått, så avgjordes av slumpen. Men jag är lika glad för det! :) Kanske jag byter färger nästa år! Till rosa, vitt och grått..?

Höstkänsla, sommar rosor och julgrisar.

Min höst börjar alltid på måndagen efter Jakobsdagar. Så tycks även naturens höst göra, eftersom vår gräsmatta ställvis var fläckig av gula björklöv. Lill-chefen blev till sig och hämtade krattan, och började kratta för fullt, suckade och sa; att jag hinner inte kratta allt det här idag!!! :)

Vi har just nu som daglig rutin att vara på svampjakt, och sprätta bort flugsvampar från vår gräsmatta, och både tvåbenta små, och fyrbenta små tycker att det är kul. Och jag fylls av både glädje, för hösten är min favoritårstid, och vemod, för sommaren var ju allt för kort. 

Varje sommar kommer ju med en lång önskelista på vad jag skulle vilja hinna med, göra, uppleva. Och varje höst, så får jag inse att inte i år heller hann jag.... Men jag fick en filosofisk stund denna sommar, som jag hoppas att kommer att göra mitt liv en aning mer genomtänkt.

En dag så fick jag en stund för mig själv, satt i soffan och lyssnade på musik, och frågan som kom till mig var; hur vill jag leva mitt liv? Det svaret kommer ju inte i en handvändning precis, men jag tror att om man  har den frågan i bakhuvudet, och tar fram den nu och då, och rannsakar sig själv en stund, så kan man gallra bort mycket onödig stress. Min första "uppgift" åt mig själv är att börja skilja på arbete och fritid. Därför så har jag legat mycket lågt med all dator användning en tid. Visst är jag fast i tankarna på vad jag borde göra, men jag öppnar inte datorn, utan skriver jobbet på en lista över vad jag skall ta itu med när jag börjar jobba igen. Sen när jag har arbetstid, och får sitta i lugn och ro ensam (!), så kommer allt att gå mycket fortare att göra. 

På måndag börjar vår vardag igen. Och det skall bli skönt med rutiner. Då får jag egen lugn arbetstid, och sen så har lill-chefen och jag fritid tillsammans. Sen får man börja laga höstigare mat, potatismos, grytor och lådor, strunta i grillen, och här och nu mat. Visst är det skönt med" här och nu" liv, men jag gillar nästan rutiner mera. 

Höst, ja. Det betyder julkollektion. Litet smakprov kan jag bjuda på, mina grisar har fått äta upp sig lite i år, och de har lagt på hullet helt bra!

De kommer även att få sällskap av Lisa och lilla Lasse!

De är gjorda med mycket gamla formar från en antik affär, 

och har en knagglig charm om jag hoppas att mina kunder gillar....

Lisa och lilla Lasse är unika!

Precis som alla vi andra!

Men för att balansera upp det här, så kan jag bjuda på Fröken Rosengrens rosor.

Då de var som vackrast,

strax före de slog ut. 

Nu skall jag gå ut och vänta på den utlovade sommarvärmen!

Ha en trevlig helg!